Mick's Place (Crocodile Dundee)

Mick's Place
(Crocodile Dundee)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det kan inte finnas ett till land i hela världen förutom USA som har mer amerikanska bilar än Sverige, och framför allt i årsmodellerna från mitten på 50 talet till tidigt 70 tal. Nu var det ju som så att vi klarade oss från att bli indragna i andra världskriget, och hade när kriget var över en riktig god ekonomi i detta land jämfört med våra grannländer som blev drabbade. Så tidigt 50 tal börjar industrin att gå på högvarv och folket började få en hyfsad ekonomi och man såg ljust på framtiden.
I slutet av 50 talet börjar även ungdomar att få lite ekonomi och man hade råd att köpa sig en bil även om det många gånger var flera ägare på samma bil. Det blev då oftast förkrigsbilar och sena 40 tals bilar, bland annat 46–48 Ford var populära bilar som dom första raggarbilarna i slutet av 50 talet. Även den lite mer välställde svensken köpte amerikanskt. Sen var det många direktörer som åkte lite dyrare modeller av jänkare samt att dom ofta gick som direktionsbilar på olika större firmor. Även inom hovet åkte man dyrt, det har figurerat ett antal Cadillac hos våra kungafamiljer.

Men sedan en bit in på 60 talet var det helt plötsligt inte lika rumsrent att åka amerikanskt längre. Jo visst såldes det en del amerikanska bilar i Sverige även då framför allt tex. Mustang, Nova, Valiant och liknande små bilar, även vissa fyradörrars modeller.
Men man kan fundera på hur många av alla jänkare vi har i vårt land är ny såld här. Hur har då alla jänkare vi har här i landet kommit hit?

Jo genom ett antal entusiastiska slitvargar, som verkligen har lagt ner energi på att leta upp bilar på det mest besynnerliga ställena runt om i världen självklart mest i USA men även vissa länder i Europa som Tyskland och Belgien och andra ställen.

Dessa killar har ringt på annonser, åkt Amerika runt på ett antal objekt som när man kom fram visade sig var rena skrotet. Säkert åkt på en och annan blåsning av lurendrejare och en del gånger träffat på lite ohälsosamma personer. Som har lagt ner tid som många andra aldrig kan föreställa sig, och som många gånger kanske har kostat både förhållande och för en del hälsa. Under alla sådana resor får man självklart en hel del minnen och roliga historier att minnas och kunna berätta. En sådan person hittade jag ute på Västgötaslätta.

En 58 Edsel Citation cab som troligen blev bytt mot en, vadå ja troligtvis en 60 Cadillac

En 60 Cadillac som är under renovering, en väldig fin kaross.

En 59a El Camino under renovering

Det var i samband med att jag följde med min bror för ett bilköp som jag träffade på Micke Persson utanför Töreboda för första gången. En kompis till honom hade bilen till salu men vi träffades i Mickes garage. Ganska omgående insåg jag att det var ett väldigt intressant garage med mycket roliga saker och många intressanta bilar. Innan vi åker hem med nyinköpt bil har Micke o jag bytt telefonnummer med varandra. Några veckor senare ringer jag honom och vi bestämmer att jag kan göra ett reportage hos honom.

Så en fin höstdag rullar jag ner över landet och svänger av E20 i Lyrestad eller Lychta som är det korrekta uttalet för ortsbefolkningen, ”tänk er skådespelarna i ut i böggda” så låter det. Men vart fall väl framme möter Micke mig i samma garage som i somras. Väl inne i garaget är det första som jag ser en 58 Edsel Citation cab som ser riktigt bra ut. Den är nog snart på väg bort säger Micke eventuellt blir det byte mot en 60 Cadillac cab. Och just 59 – 60 GM och framför allt Cadillac förstår jag ganska snart att det ligger Micke varmt om hjärtat.

Det finns lite grejer i Mickes reservdelshörna

Det här är en bråkdel av vad Micke har importerat

För nästa bil jag ser är en 60 Cadillac cupe kaross som står på ett chassi. Det var även något jag tänkte på i somras när vi träffades första gången för då stod det en 60 Biarritz utanför garaget i ett väldigt fint skick, sen berättade han att hade även en 59a flattopp.

När vi denna dag nu trampar vidare in i nästa rum står där en ny lackad 59a el Camino kaross, så man börjar som sagt fatta vad som gäller. När vi går vidare i garaget kommer vi in i ett rum där det finns rätt mycket reservdelar kan man säga. Det är grillar, startmotorer, radioapparater, förgasare med mera med mera. Micke har verkligen samlat på sig genom åren och det är så klart övervägande till 59–60 Cadillac.

Nu tycker Micke att vi kan rulla hem till honom där han bor för jag har lite grejer även där säger han. Väl hemma hos Micke kommer hans fru Josefine ut och säger att hon fixar lite fika, men vi hinner med lite inspektion innan kaffet. Nu är det ju många gånger så här med oss som håller på med den här hobbyn, att det är ofta mycket mer än bara bilarna det handlar om. Det brukar bli plåtskyltar och liknade som man samlar på, det kan bli bensindunkar, bensinpumpar, mopeder, gamla motorcyklar, möbler osv.

Micke är inget undantag, för det kan inte finnas många 50 tals 120–175 cc motorcyklar kvar ute på SCHLÄTTA, för dom är hemma hos Micke. I det som verkar vara en gammal lagård står det ett stort antal mc i varje ko-bås. När vi sedan går vidare är de första som jag ser en liten parentes i 59–60 GM samlingen. Visserligen är det en 59a men det är nämligen en Mercury Parkline 4dr HT. Inte allt för vanlig bil, det är frun som äger den. Men sen så ordnar det till sig igen för bredvid står 59a flattoppen.

Här är Filipin Biarritzen den var ganska rostig så när den kom till Sverige hade ena fendersen lossnat på grund av rostig skärmkant.

Det här var ett custom bygge han stötte på under en av alla resor

Den här 60 a cabben var i en härlig trippel grön färg

Det har även blivit ett antal Metropolitan genom åren

När vi går vidare i den gamla ladan så hamnar vi till slut i ett garage där man har pojkdrömmen.
Det är skyltar, reklamfigurer, navkapslar, mopeder och en hel disk med 59a Cadillac små detaljer som baklysen lister klockor och diverse krom. Förutom det så står det en 60a Biarritz en 60a cab och chassiet till den 60a cupe vi såg i första garaget. Efter ett tag kommer Josefin ut och tycker att det är kaffedags. Så det är bara att följa med in i huset.

Väl inne i huset så ser man ganska omgående att det intresset fortsätter även där. Det är lampor, möbler, figurer, jukeboxar med mera. Så det är bara att plocka fram kameran efter kaffet.
När vi väl har gått igenom huset med allt vad som finns där går vi en trappa ner där Micke har sin mopedihopplockaravdelning.

Där har vi ett antal mopeder under renovering, varvat med ett antal 150 cc så som Monark och NV bland annat. Som sagt det är som Micke säger han har inga större problem med vad han skall göra på fritiden. Som ni börjar förstå så är det här en grabb som verkligen ligger i. Nu berättar även Micke att han under senaste tiden sålt av ca 10 bilar för han insåg att det inte kommer att hinnas med, men jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp ett antal bilar snart igen.

Det finns några skitrakor här som Jerry Williams kallade lättviktare

Här är frugan Josefines Mercury

Så här ska ett garage se ut

Det har blivit ett antal resor och bilar för Micke, det ser man när han plockar fram kort på bilar som har passerat i revy genom åren. Och varje resa har väl sin egen historia, kanske inte alla historier man berättar för barnbarnen precis men väl i kompisgäng.

En historia är från mitten av 80 talet när dom är i USA för att leta bilar hittar dom en annons på en 59 Biarritz. Man ringer på annonsen och en äldre herre svarar och berättar om bilen att den är jättefin både invändigt och utvändigt. Det är bara en liten detalj säger mannen, när min fru brukade köra bilen så tyckte hon alltid att det kom en bil bakom henne när hon vände sig om och såg dom höga vingarna. Så jag har kapat bort dom, det var kanske inte det smartaste sa mannen för han hade blivit idiot förklarad av Cadillac klubben.
Det blev ingen affär på den bilen för Micke.

En annan gång berättar Micke att han köpte en 59a Biarritz från Filipinerna som hade varit nysåld till franska ambassaden i Frankrike och såld till Filipinerna 1973. Den betalade han i förskott sen tog det nästan ett och ett halvt år innan bilen kom till Sverige, det var en svettig tid säger han trodde jag hade blivit blåst på den.

Ja det är som sagt tack vare sådana killar ”för det är över lag killar” som har bidragit till att vårt land har så otrolig mängd med jänkare, och att vi har den enormt stora hobby som vi har i dag med träffar, utställningar och sammankomster.

Just det här med alla träffar när man som både Micke och undertecknad har varit med i över 40 år, så är det inte att förglömma alla trevliga människor man lärt känna genom åren. Och fortfarande gör som i detta fall med Micke som jag träffade första gången i somras.
Så denna fina höstdag med en tur ner på Schlätta måste jag säga var en riktig trevlig dag och definitivt värd resan.