När man skruvar med fordon och framför allt bilar och FRAMFÖR ALLT 2 tons amerikanare då är det väldigt lätt att olyckan är framme och det hände en grej. Om man dessutom är i dom yngre åren och tror att INGENTIN ÄR OOOMÖJLIGT då kan jag lova att det händer grejer.
Vår vän Arne tillhörde väl den kategorin i sin tidiga ungdom att allting går ”utom små barn” så där kan jag upplysa om att Salvekvick ökade sin försäljning rejält under ett par år där och blev börsnoterat.
Men som sagt det kunde hände en hel del, nu blev det väl inga större framtida men, förutom ett avklippt finger ett antal ärr och vissa hudförändringar efter ett antal brännskador. Ta till exempel den gången det skulle customiseras och en av Arnes första Valianter låg i farozonen. Till att börja med skulle det vara snedställda lysen fram det hade alla Custombilar, inget att pruta på. Sen hur ljusinställningar blev eller vad svensk bilprovning hade för åsikter i det hela funderades det inte så mycket på.
Därefter skulle det byggas en Ljusramp bak med vandrande lampor det var fränt. Sagt och gjort fram med stora rondellen och kapa ur ett hål strax under koffertluckan. Att bensintanken låg strax bredvid och att den vid tillfället inte riktigt höll tät var kanske en liten miss i planeringen. Med en poff som heter duga flög koffertluckan upp och hela innandömet i bagageutrymmet brann. Det finns visst något som heter brandsläckare fast det hade nog Arne missat, sen att garaget han höll till i låg under föräldrarnas boningshus gjorde ju inte saken bättre. På något sätt fick han i alla fall släckt på branden fråga inte hur för det har han inget minne av men lukten av bränt hår och brännblåsorna dom minns han.
En annan gång var vår käre vän uttagen till den svenska Armén. Hur nu det gick till kan inte varit någon grundlig bakgrundskontroll vid den mönstringen. Men vart fall så tyckte väl inte Arne att det var det mest lönsamma sysselsättning han hade haft, annars trivdes han väl men han gjorde nog det mesta för att bli hemkallad och kunna arbete lite. Det finns en hel del bortförklaringar där som skulle göra de flesta politiker avundsjuk. Men hur det nu var så var det faktiskt en gång som han inte riktigt själv rådde för att han blev sjukskriven, eller till viss del rådde han inte för det eller hur det nu var.
Men men det hela utspelade sig så att han kom hem till staden en fredagskväll efter en veckas infanteriövning, inte allt för munter över att det även veckan därpå skulle det vara övning ut i vildmarken. Det var för tillfället idétorka på bortförklaringar. Hur det var så hade Arnes bror en -58 Pontiac där avgassystemet hade gått av och som nu skulle lagas, så Arne skulle hjälpa till att hålla upp avgassystemet så det inte fastande i garageinfarten. När han ligger där på sidan med en pinne för att hålla upp avgassystemet så föll det inte bättre än att jeansjackans arm råkade fastna under högra bakhjulet. Med tanke på att det var raka rör på Pontiacen så var kommunikationen mellan bröderna lika med hörbarhet nolla.
Efter ett tag tycker ändå Arnes bror att han hörde något så han kliver ur bilen och ser då till sin förvåning att har han kört över Arnes arm och dessutom parkerat på sagda arm. Nu gick det ändå skapligt med armen men den svällde upp så Arne var inte sen att uppsöka akuten innan svullnaden gick ner. Sjukskrivning en vecka då han inte skulle anstränga armen en veckas övning räddad! Ni kan ju tänka er minen på befälen när Arne på måndag morgonen marscherar in genom regementsgrindarna iförd MITELLA! Man måste ju visa att man gjort illa sig.
En annan sak som jag ofta funderat över är, var atomatväxellådorna på amerikanarna väldigt dåliga förr eller var det kanske som så att dom behandlades styvmoderligt, och därav behövdes renoveras. För jag tyckte att på den tiden låg ofta tonåriga jeansklädda killar under bilarna för att riva ner växellådor. Även vår vän Arne bytte en hel del automatlådor då ofta på smålblocks bilar med aluminiumlådor på ca 30 kg inget jätteproblem att utföra. Man rullade helt enkelt in under bilen på garagehoran som rullbrädan kallades, skruvade lös lådan lyfte ut den ur motorn lade den på magen sen var jobbet klart. Inga större bekymmer.
Denna gång skulle lådan lyftas ur en bil med Ford 390 motor en liten lätt GJUTJÄRN FMX låda. Han rullade som vanligt in under bilen lossade dom sista bultarna på lådan och drog ur den ur Ford motorn. DUNS! Det var här som vår vän lärde sig den hårda vägen att densiteten i gjutjärn är högre än i aluminium. Nu låg Arne under Forden med en 90 kilos gjutjärnsklump och kom ingen vart. Nog för att brorsan med en kompis var en bit utanför garaget men att skrika funkade inte precis det lät mer som Sir Väs i Djungelboken. Efter ett tag funderade någon om det gått hål på en kompressorslang i garaget då det väste så mycket där inne och hittar då vår vän kramandes en FMX låda under en Crown Vicke. Med lite baxande lyckades man få lös Arne från lådan. Både revbenen och klockspelet klarade sig denna gå vilket inte alla gånger var fallet.
Något annat som också har lämnat en hel del hällristningar på Arnes kropp är dom där svarta 125 mm runda tunna skivorna. Det kallas Rondell! En rondellslipmaskin är byggd enligt principen att man håller en hand runt själva maskinen och den andra runt det ofta svarta handtaget, när man har tryckt på on knappen.
Man monterar inte bort det runda handtaget för att det är för trångt att komma åt och håller i den med bara en hand för att med den andra handen hålla i en innerskärm som fladdrar. Dessutom liggande i en yogaställning inkrupen i ett trångt koffertutrymme. Det är fascinerande hur länge en rondell kan snurra innan sladden far ur.
Som sagt det kan lätt hända en del när man är ung och odödlig. Hur var det med det där avkortade fingret? Jo resten av det fingret sitter nog fortfarande kvar i en startkrans på en 265a av 55 år modell.
Det hade under en tid varit startmotorproblem på ovan nämnda 55a och därför hade startmotorn plockats bort för renovering. Så en lördagskväll när församlingen precis skulle ut på en runda till en folkpark ca 10 mil hemifrån där Jerry Williams spelade, kom Arne på att startmotorn faktiskt var fixad nu. Så varför inte skruva dit den på en gång. Att man redan hade rullat i gång bilen och lät den gå för att få upp lite värme och att han även hade värmt sig själv invärtes med viss genomskinlig Loranga gjorde inte saken bättre. In under bilen, belysningen var knapphändig. Det var nog bara Arne som var på lyset. En 9/16 ringnyckel och två bultar inga problem. Hur det hela sen fortlöpte finns det inga trovärdiga vittnesuppgifter på, men vänstrahandens lillfinger gör av någon underlig anledning en närkontakt med startkransen.
Vi kan väl säga att det blev en lite försenad ankomst till Jerka den kvällen efter ett besök på den lokala sjukstugan för lite knyppling.
Så man får väl säga som dom alltid sa på Serien Hill Street
Be Careful out there
