Trotjänaren
Forden var bara åtta år gammal när Olav Sandvik hittade den hos en bilhandlare i Stockholm. Året var 1964 och bilen kostade 5.500 kronor. Olav har fortfarande kvar sin glastaksförsedda Crown Victoria – en modell som bara gjordes i 603 exemplar 1956.
Han har precis fyllt 89 år och är fortfarande lika stormförtjust i sin Ford Crown Victoria -56 som han var när han köpte den för 55 år sedan.
– Visst har jag bytt en del plåt, lackat om den två gånger och är
inne på den tredje motorn. Den har rullat nästan 100.000 mil nu,
säger Olav Sandvik när Bilsport Classic hälsar på.
När man har ägt en bil i så många år finns det naturligtvis en hel del historier att berätta.
– Det var mer farande när min hustru levde. Hon kom från Belgien och hade 13 syskon som vi besökte med jämna mellanrum. Vi åkte
även mycket till Norge eftersom jag har min släkt där. Varje sommar blev det dessutom många resor med bilen inom Sverige. Den har verkligen fått rulla.
FÖRSTA ÄGAREN
Den svartvita Forden med plexiglastak rullade av bandet i Fordfabriken i Mahwah, New Jersey den 28 mars 1956. Någon månad senare anlände den Stockholms frihamn där Svenska Ford hade sitt huvudkontor och lager.
– Första ägaren var Göran Hertz i Nyköping. Han var lagerchef på ett bilföretag och fick hämta ut bilen själv i Frihamnen, berättar Olav som har bra koll på bilens historia.
Olav blev för många år sedan uppringd av Görans son som ville komma och titta på bilen som familjen ägde åren 1956-1961.
– Jodå, han kom och hälsade på. Fick bland annat veta att Göran hade kämpat med bilregistret för att få registreringsnumret D30000 men fick till slut nöja sig med D30003.
HOTELLÄGARE
Besöket slutade med att Olav fick frågan om att sälja tillbaka 56:an till den gamla ägarfamiljen. Ett erbjudande som naturligtvis avslogs.
– Det bästa var att jag fick ett fotografi på bilen när den var sprillans ny, säger han och visar en färgbild där det sitter en interimskylt monterad på Forden.
Efter Göran Hertz hamnade bilen hos ägaren av Tuna Motell någon mil utanför Nyköping.
– Därefter lämnades den in till en bilfirma i Stockholm för försäljning. Det var där jag hittade bilen några dagar före nyårsafton 1964. Då hade den kvar D-numret eftersom ägarskapet aldrig lämnat Sörmland. Han minns hemfärden till Vingåker.
– Det var en strålande vinterdag och jag stannade på en parkering utanför Gnesta och steg ur bara för att beundra den vackra bilen.
Vem skulle inte vilja äga en egen ”glastakare”? Olav Sandvik i Vingåker gjorde det rätta valet redan 1964. En affär på 5.500 kronor.
Under överdragstyget finns den ursprungliga klädseln bevarad. – Man vill ju inte slita på originalet, säger Olav.
GAV 5.500 KRONOR
Först den 5 januari 1965 blev bilen registrerad på Olav och han minns att det skulle införas obligatorisk besiktning av fordon i Sverige inom en snar framtid. Det var stor risk att Forden inte skulle klara ett test.
– Trots att bilen inte var tio år gammal hade den rostat en hel del.
Prislappen var dock satt därefter, minns Olav som betalade 5.500 kronor för sin Crown Victoria.
Givetvis blev det underkänt vid den första besiktningen.
– Tog kontakt med en bilverkstad för att höra om de kunde fixa rosten.
De bara skrattade och tyckte att jag skulle skrota Forden.
Han lät sig dock inte nedslås av det bistra utlåtandet utan gav sig
iväg till järnaffären för att köpa svetsutrustning.
BÖRJADE BRINNA
Den nyblivne Crown Victoria-ägaren ville givetvis göra så att bilen aldrig mer skulle rosta.
– Åkte till ett skrotupplag där jag hittade en uttjänt pissoar i rostfritt stål. Jobbade på SKF på den tiden där vi hade maskiner som valsade ut plåten som jag sedan gassvetsade i Forden.
Tyvärr hände en olycka när Olav var lite oaktsam med svetslågan.
– Jo, det började brinna under instrumentpanelen. Innan var ju bilen vit och svart men plötsligt hade den blivit enfärgad svart.
Försäkringsbolaget blev inkopplat men även denna gång vägrade Olav att skrota bilen.
– Hittade en fin instrumentpanel från en Customline på skroten.
Kostade 35 kronor men jag fick ju kosta på en hellackering förstås, minns Olav som givetvis valde att hålla i färgsprutan själv.
Olav har genom åren skiftat motor ett flertal gånger. Han har dock varit noga med att alltid ha en korrekt 292-maskin liggande som reserv.
KROCKADE
Åren tickade på, likaså milen i den svartvita 56:an. I slutet av 1970-talet tvingades han göra en rejäl genomgång av vagnen.
– Blev påkörd i en gatukorsning i Örebro och ena sidan blev ordentligt intryckt. Bilen bogserades till Ford i Katrineholm där verkmästaren ville skrota den. Försäkringsbolaget tyckte emellertid att det var en ovanlig modell och gav mig 12.000 kronor till att reparera själv. Den här gången lyfte Olav bort karossen eftersom han misstänkte att ramen hade blivit sned.
– Kryssmätte och upptäckte att det behövdes riktning innan jag kunde gå vidare med att skaffa en ny dörr och lite annat.
Än en gång tog han fram färgsprutan och snart rullade 56:an på vägen igen.
ÄRVT INTRESSE
Det har blivit ett par omgångar diagonaldäck genom åren.
– Den är ganska spårkänslig men det finns inget alternativ. Breda vita sidor och rätt typ av däck är ett måste, förkunnar han bestämt.
Även hans båda syskonbarn, som numera är omkring 60 år, har smittats av morbror Olavs bilintresse.
– När de var små åkte de med varje sommar. Roland som bor i Hagfors äger idag en Crown Victoria -56 och hans bror Kenneth i Torsby har en Ford Fairlane Town Sedan från samma år.
FJÄRDE MOTORN
Även ett gäng motorer har fått stryka på foten under de 55 år som Olav har ägt ”Vickyn”.
– När jag köpte bilen satt det en skylt på motorn från renoveringsfirman Malte Månson. Så den var tydligen utbytt eller renoverad redan 1964.
Därefter har han bytt maskin tre gånger – dock alltid till en korrekt 292:a.
– Man har ju köpt på sig motorer när det varit billigt eller när det handlat om någon lågmilare. Hade fem stycken Y-blockare liggande här ett tag men nyligen var min systerson här och lånade en. Sedan Olavs hustru gick bort 2006 har det blivit färre turer med bilen.
– Varje sommar åkte vi runt i Sverige. Det finns ju ganska mycket att se i de olika landskapen.
KRONJUVEL
Men det här med besiktning är ingenting han saknar.
– Fick plocka bort flygplanet på motorhuven varje gång det var dags för test. Det var ju olagligt och tydligen livsfarligt. Förbudet mot huvornament slopades så sent som 2000 vilket Olav hade bra koll på.
– Jag blev stoppad av polisen någon dag senare och de ville ge mig böter för huvkråkan. Jag hänvisade till lagändringen som just trätt i kraft men poliserna hade ingen koll utan fick ringa till en överordnad, säger han med en ganska nöjd min samtidigt som han hoppar in den svartvita Forden med det speciella krombandet över taket.
Jodå, en ”Kromvicke” är en minst lika het kronjuvel idag som den var 1964. Både för polismakten och motorburen ungdom, som i vissa fall uppnått mogen ålder ...
