RAGGARMINNEN FRÅN EN SVUNNEN TID
Det är lite märkligt hur olika man tänker beroende på vilken ålder man är, när man är 20 då är hela livet en evighet det är tusen år innan man ska gå i pension. Helt plötsligt har åren gått och man har skaffat en partner, barn och hus. Ojdå nu var jag visst 48 yngsta grabben skall ta körkort hmm. Va, är jag 65 i dag! Gick det så fort. Ungefär så skulle jag tro att många känner, att vad var det som hände?
Men oavsett vilken ålder man är, är nog det viktigaste att man har hälsan i behåll och har ett ungt sinne då kan man se allting med helt andra ögon än dom som inte vill inse att man en gång varit ung och gjorde en massa tokiga saker. På 60 talet ” för tusen år sedan” så hade raggarkulturen kommit i gång även utanför Stockholm till små städer uppe i Norrland som Hudiksvall.
Dom grabbar och tjejer som var med då börjar i dag närma sig 75 eller mer och med all rätt börjar det komma krämpor och skavanker, inte alla finns med lägre utan försvann för tidigt av olika anledningar. Precis så är det är det med dessa ”grabbar inte gubbar” som jag samlade ihop en vår-lördag för att dokumentera deras ungdomstid med bilder och historier av alla det slag. Alla historier skall kanske inte i tryck även om det var inte var så alvarliga saker men men alla har vi varit ung.
Visst var det fester med brännvin, brudar och ett jävla hålligång. Uppe hela nätterna och åkte bil ena gången till Dalarna för att nästa gång träffat några galanta damer som man skjutsade hem till Sandviken eller liknande. Men inte att man misskötte jobbet, 07.00 stämplade man in man måste ju självklart ha en lön var 14de dag så man fick ihop till bensin och service av bilen det var dit det mesta av pengarna gick. För att citera Grels Dahlin när han tittar på ett kort och med ett garv konstaterar
– Titta va smal vi va, tacka faan för det vi åt ju aldrig, alla pengar gick ju till bilarna. Tur det fanns föräldrar att åka hem till å få en bit mat mellan varven.
Chokens T-Bird utanför sedan några av fordonen som var i det så Kallade Tullhusgaraget. Som synes var det övervägande Fordar bland raggarna
Vad var anledningen till att man började åka just amerikanare kan man fundera på, jo dom var stor så det gick in mycket folk i den så det fanns många som kunde betala bensin. Sen var det stora soffor både fram och bak som var användbara konstaterar alla med ett skratt, till vad kan man ju fundera.
Bilarna var väl många gånger förvånansvärt billig men andra sidan har vi väl sådana bilar även idag som inte är värd något men kommer kanske att bli det om 20 år.
Jan-Erik ”Stockholms Janne” Andersson berättar att han köpte en 57a Cheva redan 1963 för en inte allt för stor slant, och då var varken han eller bilen speciellt gamla. Leif Greven Grenedahl berättar t.ex. att han en gång köpte en 37a Ford för en kvarting, det kanske även hade betydelse i vilken tid på veckan affären gjordes upp var det en lördagskväll var kvartingen värdefull. En annan gång köpte han en jättefin 5 år gammal 59a Cheva för 1500 kr.
-Jag har kvittot kvar än säger Greven,
-Varför blir vi inte förvånad svarar alla andra.
Varje vår gjorde man en skrotrunda då började man i Gävle sedan Sandviken, Ockelbo, Bollnäs och Hybo, det fanns ju bilskrotar i varenda by och inga bekymmer att hitta reservdelar till bilarna. Det stod Chevor och Fordar 56, 57 och 58 or lite överallt
Det var hemma hos Greven man fick hjälp med skruvandet
Ett glatt gäng som firar midsommar, i Gnarpsbaden -66 det var för övrigt denna 57a som avled när den hade närkontakt med en begravningsbyrå
Samma midsommarhelg i Gnarp, undrar om fröken som kryper ur tältet har blivit väckt av dom två glada grabbarnas morgonpigga levende. Ja man kunde fira midsommar även för 60 år sedan en av grabbarna verkar tycka det är varmt och därför ganska lättklädd, undrar om han imponerade på damen?
I Storvik köpte Karl-Erik ”Myrkalle” Wahlström en 57a Ford för 5 kr en gång. Det var också en historia i sig när man skulle hem med den en tidig långfredags morgon På vägen hem kom en av grabbarna på att han hade en tjej i Gävle som han måste trösta ”hur gjorde man då inflikar nån och skrattar” så medan tröstningen pågick fick dom andra fara runt lite grann, självklart dök länsman upp och man blev stoppad. Men denna gång gick det väl bra vilket det inte gjorde alla gånger. Som sagt polisen var ofta på dessa grabbar ibland för skitsaker som man i dag kan tycka var petitesser, såg man en Raggarbil stoppade man den för alltid gick det att hitt någonting som var fel.
Detta bekräftar även Christer Åsberg när han berättar om hur han och en kompis var och åkte på stan en lördagskväll och någon berättar att det var poliskontroll på väg hem dit dom skulle. Så de två kompisarna kom fram till att det var lika bra att slagga i bilen den kvällen. Eftersom kompisen var av lite längre mått så gick det inget vidare att försöka sova i framsätet på en Fairlane Victoria som grabbarna åkte i. Så när klockan börjar närma sig fyra på morgon tyckte kompisen som ägde Vicktorian att -nu skiter vi i det här och far hem o sover snuten kan ju inte stå kvar än. Men se det kunde dom så när grabbarna kommer åkande och ordningsmakten ser att det kommer en bil med lite bredd mellan lysena blir dom på hugget. När så bilen blivit stoppad kommer länsman fram till att HEL-LYSET står för högt, sen kom nästa kommentar
-Det är rost här bak! Var rosten var någonstans framgick aldrig däremot fick man 14 dagar på sig att åtgärda felen.
Inte konstigt att folk blev rädda för raggarna när grabbar o Tjejer såg så HÄR TUFF UT!
HÅRDA GÄNGET några i skinnpaj och myggjagare vid en klassisk raggarbil. 54 Ford med Friction Proofing märke på dörren sedan samma killar utanför det legendariska Cafe Wasa. Kola längst till höger i solglasögon
Som i de flesta städer på 60 talet var 56a Ford populär i Raggarkretsarna även i Hudiksvall. För övrigt var det Farilinen på kortet som lutar som grävdes ner och den blåvita 4 dr som smällde i stenmuren.
Nu blev aldrig felen åtgärdade och senare såldes bilen till vidare till två andra entusiaster som skulle fixa upp den. Nu blev det inget av för dessa grabbar heller och en kväll när Christer besöker grabbarnas garage för att se hur det gick, då står bilen upp lastad på en lastbil. När man far iväg med lastbilen följer han efter ut till ett grustag där man tippar av den och fyller över den.
Denna historia hade jag hört under ca 40 år men att det skulle varit under en fabrik man tippat av den och fyllt över den. Nu råkade jag även höra talas om att det skulle ha fyllts över en bil precis där denna fylldes över så jag och en kompis var där och letade ca 10 år efteråt. Har jag vetat att det var där som 56a Fairlane Viktorian låg hade jag nog fortfarande grävt där.
Det här med att man grävde ner bilar eller helt sonika ställde ut dom i skogen och bara plockade bort nummerplåtarna var inte ovanligt på den tiden. Utanför Hudiksvall i ett grustag ”ständigt dessa grustag” hade Grels och Janne Ström med flera en bilkyrkogård där man ställde upp bilar som av en eller annan anledning inte ansågs körduglig längre. Sen blev det väl som en allmänning där alla var upp och hämtade delar. Bland annat berättar Strömmen att han köpte en Dodge 57a som han plockade motorn och låda ur till en av sina bilar. Bakskärmarna tog jag reda på säger Stockholms-Janne dom tänkte jag sätta på 56a Cheven. -
-Dom har du inte betalt för skrattar Strömmen. Efter några år fick kommunen nog och sa till om städning där, så alla bilar rensades bort.
När man skulle ha tag på alkohol så fanns det en hel del tricks att ta till. Under dom här åren gjorde man ju även sprit på Iggesunds bruk vilket det självklart fanns en hel del lösningar på för att komma åt. Det var hålborrade ledningar bakom stolpar där man satte en tappkran och en vecka i månaden såg man när tankvagnen kom då visste man att det kördes systemsprit, då var det rusning på gubbarna till sina tapphål. En gång stod det en spritvagn inne i stan och om någon hade gjort hål i den eller om den läkte kommer jag inte ihåg men det var nästan kö till vagnen skrattar Greven.
Uppklädda grabbar inne på den lokala BP mackens servicehall. Christers Åsbergs kommentar när han såg bilden, Har jag haft slips? För övrigt hans Crown Vicke
Parkeringen utanför servicehallen på BP
Raggarna skapade stora rubriker på den här tiden, dåtidens värstingar
Radiolicensen var det noga med att betala om man ville höra musik. Sen en parkeringsbiljett från Furuviksparken på sista april 1961
1964 köpte Greven denna 59a för 1500 kr på det vänstra kortet är den i stort sett orörd i fronten ser ut att sitta 57a ribba i grillen. Mitten kortet har det börjat en ombyggnad och det högra kortet är ombyggnaden klar. Resultatet ser ut att imponera på galanta damer i alla fall. Nu sa man väl inte så ofta custom då utan mer att man moderniserade. Som Greven berättar, man hade sett Pontiac med stående lysen och ville ha det så, även separata stolar och golvkonsol ingick i konceptet.
Vi hade ju även en hamn i Hudiksvall där det kom båtar från hela världen och där köptes det alkohol med hjälp av teckenspråk och vissa språks komplikationer, en kommentar som någon kommer ihåg var
-Häv jo änny SPRIT! När det gällde det här med att skaffa alkohol så var det tre ”B n” hade man inte tillgång till dom två första Bruket och båtar då fick man ta till det tredje BULTÖL! ”Smaken man aldrig glömmer” En gång när en person vi kan kalla honom mim var ombord på en av båtarna så blev det lite fel han hittade inget brännvin däremot 2 kilo gravad lax. Kompisarnas kommentar när han kom ut med den.
– Vafan det där blir man ju inte på kanelen av!
Vissa gånger så var det som med det flesta ungdomar att det gick ganska fort med bilarna och omdömet var väl det lite si och så med. En gång åkte några med en kille som kallades för Love och som var ganska lätt att trissa när det gällde att köra fort. Just denna gång gick färden genom staden i en 56a Customline och grabbarna i baksätet hittade på att, här har vi kört 120 det klarar inte du. En väldigt dum kommentar för självklart skulle det testas med resultat att Love drog hela sidan på 56an i en stenmur, kan sägas att grabbarna inte sa så mycket mer. En annan gång la Strömmen en 56a Sunliner på taket inte allt för klokt beslut eftersom en Sunliner är en Cab. Tur för mig att den hamnade i ett dike säger han annars har jag suttit här utan huvud nu, kanske många tycker det har varit mycket bättre skrattar Strömmen som är en gammal bilhandlare.
En Kapitän fick en V8 inmonterad mellan ramskenorna och med kapitänens originalbakaxel gick den väldigt snabbt upp till 100km sen var det stopp. Motorn kom från en 57a Cheva som gick en tidig död tillmötes passande nog genom att krocka med den lokala begravningsbyrån. Som sagt det kunde gå lite fort ibland.
Ibland hinner man inte äga en bil länge innan den blir krockad och en utförlig beskrivning av avåkningen och vilka som var med. Grevens 54a chev
Ryde Brundin från Östersundstrakten och Christer Åsberg lärde känna varandra när dom låg i lumpen så Ryde var en hel del nere i Hudiktrakten, här med en ombyggd 58a Cheva skulle tro en HGW. En El Camino som aldrig Chevrolet byggde.
Det mesta av skruvandet på gick som sagt utomhus. Från vänster Greven hjälper Stockholms Janne med 56a cheva cabben. Mitten Christer Åsberg och Janne Ström hjälper Persa med att byta avgassystem på Edseln. Höger Janne Ström och Christer Åsberg ställer i ordning Christers 55 Crown Vicke in för lack.
I Hudiksvall fanns det för raggarna på den här tiden 2 ungdomsgårdar. Den ena var Café Wasa där tillbringade man en stor del av dygnets lediga tid och Evy som damen hette som drev cafét där hon serverade mackor och höll ordning på gänget, samt konfiskerade Lorangan ibland när den blev utspädd med någon alkoholhaltig dryck.
–På ”Café Wasa Högre Allmänna” är vi många som har fått vår utbildning i ungdomen som någon kommenterar.
Det är för övrigt på gatan utanför Café Wasa som huvudbilden är knäppt med en 56a Customline först sedan en 57 a DeSoto därefter en 59a Ford, 59a Kapitän och en 55a Mercury. Året är 1966 och precis så där såg det ut i stort sett varje dag på den gatan under några år på 60 talet då det även var den lokala raggarsvängen. Det är något drömskt över bilden från en svunnen epok.
Det andra tillhållet var på BP macken där grabbarna fick hålla till och skruva med bilarna i servicehallen på kvällarna och låna alla verktyg och hjälpmedel som behövdes. Det var föreståndare Göte som tillät dom hålla till där en otroligt snäll person. Det gällde att man skötte sig och inte stökade till allt för mycket eller stal några verktyg eller liknande då hade det varit slut på detta förtroende. Yngve som jobbade där kunde väl ibland med all rätt ledsna ibland och kommentera att
-Nu får ni städa upp lite grabbar. Man fick ju självklart inte vara där på dagarna och skruva så då fick man hel sonika ställa bilen utanför till dagen efter. Det kunde då hända lite olika saker som att till exempel någon hade varit och ”Lånat” någon väsentlig del av bilen som tex. en huvudbromscylinder, vilket Christer råkade ut för på sin Krom-Vicke, detta kunde ha slutat med en närkontakt med den intill liggande Kull-Kiosken. Annars var det i ”Blåhallen” man skruvade med bilarna, utomhus alltså. Det var inte så många som hade något garage att krypa in i. Några grabbar lyckades en kortare tid hyra in sig i ett hyreshus garage som kallades Tullhusgaraget, men skulle tro att dom boende tyckte det var lite mycket oljud och avgaser så det varade inte allt för länge.
Det var snygga tuffa brudar på den här tiden som ofta fick vara Kuttersmycken när man fotograferade bilarna. 58 Forden tillhörde Goggen och den hemma cabbade 59a Chevan tillhörde Örjan Svensson från Gnarp. Årsmodell och märke på brudarna är eller vilka dom tillhörde har jag sämre koll på.
En av dom mer kända bilarna i Hudiksvall dom här åren var Janne Ströms Custombygge från början en 59a Plymouth som det sista kortet visar. En bil som det är tänkt att återkomma till.
Nu var väl inte alla grabbar så jätteduktig på att skruva med bilarna på den tiden utan det var vissa som hade lite mer kunskaper än andra, en av dom var Greven. Hade man något problem med bilen eller var det så att det kom raggare från andra städer till Hudiksvall och hade fått något bekymmer hänvisades dom alltid till honom. En man med ett enormt kunnande och tålamod som ofta ställde upp. En annan som anlitades var Janne Ström som även kunde svetsa. Man såg ut som en dykare skrattar han när man kom med gastuberna som låg bak i 59a Opeln han hade som vinterbil. Med dom svetsade han många gånger på BP macken bland oljiga trasor och läkande bensintankar, känns väldigt tryggt och säkert.
Musikmässigt så var det väl den musik som var modern då som man lyssnade på och skulle man lyssna på radio så måste man betala radiolicens något som även det ordningsmakten var noga med att man hade betalat. Nu var väl den svenska radion inte för överfull med bra musik så då fick man ta sig upp på ett Berg som heter Tunaberget där det var bilväg upp till och ratta in radio Luxemburg. Sen fick man vända på bilen för att rullstarta för då var strömmen slut i batteriet. Vad gjorde ni med tjejerna då när ni var där uppe på berget då? Skrattar någon.
-Njaa dom satt i baksätet och lyssnade kom det snabbt med ett skratt.
När det var feststämning så som sista april och midsommar då bar det av till Furuvik eller Ljusdals folketspark för att campa även i Gnarps-Baden mellan Hudiksvall och Sundsvall hände det att man var och festade. Nu var det inte så ofta man gick in på själva festplatsen för det var utanför allt det roliga hände.
Lite andra bilar som rullade i stan. Stockholms-Janne kollar trycket i Ringarna på sin 57a Desoto, Olle Holmbers Plymouth 58a, Grels Dahlins Studebaker 57a, Plymouth 56a, Grevens 54a Cheva. Greven i mitten Kola till höger. Och Chokens Buick 58a
En annan sak som man som Hudikbo alltid har hört talas om, det var att det ofta var bråk mellan Hudiksvallsraggarna och Sundsvallsraggarna. Detta ämne måsta man ju självklart ta upp och fråga stämde det att det var så? Då börjar det att skrattas jodå nog var det så allt, det var lite då och då det.
-Nu är vi inne på riktiga raggarhistorier skrattar någon. Greven berättar en episod när dom jagade ut Sundsvallsraggare ur stan och dom gjorde allt för att komma undan så dom kastade ut baksätet ur bilen för att få stopp på Hudikraggarna. Skulle nog tro att det nästa gång var åt andra hållet beroende på vilka som var flest personer för tillfället.
Något som skiljer lite från den här tiden mot i dag är alla smeknamnen. Bara i den här stan var det Love som uttalas som det låter inte Lav, Greven, Tåta, Persa Myr-kalle, Cola, Stockholms-janne, Proppmätt, Snesken, Rulle, Mimmen, Goggen, Choken, Peta, Degen för att nämna några. Ganska kul med dessa namn, ibland visste dom inte vad person i fråga hette utan det var bara smeknamnet som gällde.
Ungefär så här gick raggarlivet till under 60 talet i ett litet Norrlands samhälle. Och jag skulle tro att det var nog inte bara där det gjorde det utan det var nog ganska lika i många svenska städer på den tiden. Det roliga som slår mig denna vår lördagseftermiddag när jag träffar dessa grabbar är att jag och mina kompisar 15-20 år senare gjorde ganska exakt samma saker som dom här grabbarna. Tänk på det ni som är i min ålder eller äldre och blir uppretade på Epa eller 740 ungdomar. Många av oss har varit ganska lika som dom även om vi glömmer bort det ibland, och jag skulle många gånger tro att dom har lika kul i dag som vi hade i vår ungdom.
Delar av raggargänget i dag 2022, från vänster Grels Dahlin, Janne Ström, Lars ”Kola” Sundberg, Christer Åsberg, Jan Erik ” Stockholms Janne” Andersson, Evert Snäll, ? Snäll, Karl Erik ” Myrkalle” Walström. På nästa bild fick även Greven vara med tillsammans med Grels
Måste bara avsluta med en härlig ungdomlig bild med framtidstro. Grels blå metallic lätt ombyggda Krom Vicke, Janne Ströms Vilt Ombyggda Plymouth 59a och Persas Edsel. Här hade grabbarna hela livet framför sig och ingen visste vad som skulle ske.