När de nya tuffa besiktningsreglerna trädde i kraft 1970 var det få som trodde att det skulle byggas hot rods i Sverige igen.
Myndigheterna krävde plötsligt att alla nya fordon skulle genomgå krocktest vilket satte stopp för bilar byggda i endast ett exemplar.
Tolv år senare bildades Sveriges Fordonsbyggares Riksorganisation, SFRO, och plötsligt kunde landets bilbyggare se lite ljusare på framtiden.
En som direkt såg möjligheten med egenbyggd bil var Ulf Ringblom i Stockholm. Han tillhörde Ekens Gassers och det var i klubbens garage som bygget av en T-23:a tog fart.
EGEN RAM
Av ett par fyrkantsprofiler från järnaffären snidade Ulf ihop en ram. Till bakvagn valde han Jaguars delade. Framtill blev det en stel axel och hemgjord fyrlänk samt spindlar från Ford -39 och Amazonens skivbromsar.
KLAR 1986
Glasfiberkarossen köptes från Karl-Ola Englund, som drivkälla valde han en Cheva 327-maskin och dubbla fyrportare. Den knallgula lacken som sprutades av Matte Pålsson är faktiskt lika fin än idag.
– Han gjorde ett bra jobb, säger Friedrich Neuendorff i blekingska Nättraby, som ägt bilen sedan 2015.
Ulf Ringblom var klar med sitt projekt lagom till Hot Rod Show i Skärholmen 1986 där bilen vann sin klass. Senare under året utsåg tidningen Wheels bygget till ”Sveriges Vackraste Hot Rod”
vilket var ett bevis på Ringbloms
noggrannhet.
Nog är det en speciell upplevelse att sitta bakom den vikbara vindrutan. De fyra Webrarna skymmer inte synfältet heller! Eller?
I början var 327:an försedd med dubbla fyrportare. Bygget döptes tidigt till ”Gullefjun”. Förmodligen av grabbarna i Ekens Gassers ...
Några år senare hamnade bilen i Blekinge då Karlskronabon Per Säljö bytte till sig den gula T-hotten mot en Ford Tudor -28.
– Jag hade följt projektet noggrant eftersom jag vid samma tidpunkt höll på med en egen T-hot. 1990 hade jag sålt den till förmån för en A-Ford. Ett projekt som Uffe blev sugen på att ta över, berättar Per.
OBESIKTAD
T-23:an var ännu inte registreringsbesiktad men det hindrade
inte Säljö från att använda rodden i Karlskrona.
– Min tidigare T-hot var däremot godkänd och lackad gul den också. Den lokala polisen var mycket imponerad av bygget och hade studerat det i minsta detalj. När jag kom farande med Ringbloms gamla bil trodde de att det var samma T-23:a. När det var trafikkontroll vinkade de bara glatt till mig. Gissa om de som hade blivit stoppade var förvånade.
Omkring 1992 sålde Säljö bilen till Ronnie Svensson i Nättraby.
– Det är min svärfar. Han tog genast itu med att få den besiktad
och godkänd, berättar Friedrich.
Framvagnen är densamma som när projektet påbörjades 1982. Ford-spindlar och bromsar från Volvo Amazon funkar än idag.
Bakaxeln är hämtad från Jaguar S-Type och har utväxlingen 3,54:1. Den har försetts med lite fler kromdetaljer på senare år.
Gerry Skinnsmeden har gjort den förstklassiga interiören. Rattstång och styrsnäcka kommer från VW Transport och ratten är en T-Fordkopia.
KOMPRESSORMATAT
Ronnie passade i samma veva på att bygga vidare.
– Säljö hade borrat 327:an till 331 kubiktum och nu åkte det även på en kompressor samt fyra Webrar samt andra toppar med lägre kompression, säger Friedrich.
Snart var rodden även besiktad och Ronnie kom att använda den
i mån av väderlek i nästan 25 år.
– Jag fick köpa bilen för tre år sedan. Men då hade jag tjatat i närmare tio, säger Friedrich med ett skratt.
För två år sedan visade han upp den på Custom Motor Show på
Elmia.
– Det var många som gillade bilen men det var ingen som trodde på att jag kör med den eller att det gula suttit på i 35 år.
För visst används T-hotten en hel del.
– Det värsta är ösregn. Inte för att man blir dyngsur utan därför
att det blir en massa putsande efteråt, avslutar Friedrich
samtidigt som han hoppar in i sitt 80-talsbygge.
