Jan Eriksson och paret Tomas och Monica Abrahamsson äger två av de Plymouth-bilar som såldes nya i Sverige 1960.
Fordonen fick dock uppleva helt skilda världar de första åren. Jans Fury Coupe såldes ny som finbil till skådespelaren Stig Järrel medan Abrahamssons stationsvagn fick göra tjänst som taxi för att skjutsa tjoande skolbarn.
Det var när 1900-talets mest kända svenska skådespelare Stig Järrel skulle byta bil som valet föll på en 1960 års Plymouth Fury. Han hade tidigare ägt en Mercury från 1957 men nu var det en annan koncern som gällde.
Järrel hade visserligen körkort men körde sällan själv varför den nya Plymouthen skrevs på hustrun Aase. Paret bodde då på Tuna Säteri, en herrgård från 1600-talet som idag ägs av Bosse Parnevik, och Furyn användes fram till 1966 då den byttes in hos Saab-Ana i Lidingö.
Från att ha varit finbil hos paret Järrel gick det ganska snabbt utför för den en gång så ståtliga vagnen. Under en kort period bytte den ägare ett flertal gånger och skicket blev allt sämre.
Jan Eriksson hittade sin Plymouth 1974. Han hade kollat på en DeSoto -57 som dock inte ville starta, men säljaren hade även en Fury stående på sin åker. Det blev affär på den i stället.
Jan Erikssons Plymouth Fury stod osåld fram till 8 juni 1961 då Stig Järrel köpte den till sin fru Aase. Fem år senare hamnade den i Lidingö.
PLYMOUTH FURY COUPE 1960
Antal tillverkade: 18.079.
Nypris: 2.485 dollar i Sverige cirka
23.500 kronor.
Kaross: 2-dörrars hardtop, självbärande med ”unibody”.
Motor: V8 på 318 kubiktum, 2 portsförgasare.
Effekt: 230 hk.
Växellåda: 3-stegad TorqueFliteautomat,
tryckknappsreglerad.
Chassi: Torsionsfjädring fram,
bladfädrar och stel axel bak.
Bromsar: Trummor runt om, servo.
Hjul: 14-tums stålfälgar med
originalkapslar.
Däck: Radial, 195/75 -14.
Lack: Originalkulörerna Caramel
Metallic och Desert Beige.
Inredning: Style chart på säten, i
övrigt original.
Extra utrustning: Mirror-Matic
(avbländningsbar backspegel),
skivspelare, varningsblinkers,
swivel seats, med mera.
Byggkostnad: Mer än beräknat
trots det låga inköpspriset på
3.000 kronor 1974.
Tack till: Tomas Abrahamsson för
all hjälp.
Övrigt: Första ägarna var Stig och
Aase Järrel, skrotad 1971, på vägen
igen 1992.
Så kallade Swivel Seats var tillval och har suttit i Furyn sedan den var ny. Fanns både med automatik där stolen vred sig när man öppnade dörren samt en manuell variant. Jans bil har den senare funktionen.
Stenskottsskydden i de främre hjulhusen är ett option som Jan skaffat till sin Fury på senare tid.
KÖPT FÖR 3.000 KRONOR
År 1971 trillade Furyn ur dåvarande Bilregistret vilket betydde att den var skrotad.
– Jag hittade bilen på en åker här i Småland 1974. Den var i miserabelt skick men jag fick den för 3.000 kronor, berättar Jan Eriksson från Vissefjärda. Plymouthen som Jan tog hem med hjälp av en bärgningsbil var bucklig och rostig och de kromlister som satt kvar var monterade med plåtskruv. Men det var en optimistisk 18-åring som genast satte igång med att svetsa rost samt jaga delar.
– Jag blev tidigt medlem i den amerikanska Chrysler-klubben samt den svenska motsvarigheten WPC Club Sweden. Det underlättade betydligt vid anskaffandet av originaldelar.
Ett par mil från Vissefjärda bor paret Tomas och Monica Abrahamsson som äger den röda stationsvagnen av samma fabrikat och årsmodell som Jan Erikssons Fury.
– Jag hittade den av en tillfällighet utanför Kalmar 1980. Den hade tagits ur registret redan 1967 men hade stått inomhus och var ganska hel och komplett, berättar Tomas. Han fick ganska snart kontakt med Jan och de nästföljande åren hjälptes de åt att leta delar till båda bilarna.
– Vi ringde varandra så fort det dök upp något intressant till salu. Vid ett tillfälle köpte jag på mig ett antal navkapslar utan att säga till
Janne. När jag frågade honom om han behövde några visade det sig att han också hade handlat på sig ett gäng som han tänkte erbjuda mig …
Personligt
JAN ERIKSSON
Ort: Vissefjärda, Småland.
Yrke: Före detta metallarbetare.
Årsmodell: 1956.
Civilstånd: Singel.
Första bil: Dodge Polara -64.
I garaget: Chrysler 300F -60, Buick Electra 225 Convertible -60, Dodge Custom 880 Station Wagon -64, Opel Rekord Coupé -65 och -66 plus fler äldre Oplar.
Läser gärna: Lokaltidningar och motortidningar.
Furyn har kvar den ursprungliga 318-motorn som har renoverats. Automatlådan låg bredvid bilen när Jan köpte den 1974. En likadan växellåda fick inhandlas hos legenden Chrysler-Baronen i Bettna.
Tryckknapps automat
I USA hette modellen Custom Suburban. Exportversionen döptes om till Belvedere och fick speciella emblem på framskärmarna. Även Tomas har köpt stenskottsskydd.
Handtagen i aktern underlättar i- och urstigning till det extra baksätet. Bakrutan manövreras på elektrisk väg vilket gillades av skolbarnen som skjutsades när bilen gick som taxi.
BELVEDERE 1960
Antal Tillverkade: 8.116 exemplar
(Custom Suburban 9 passenger).
Nypris: Cirka 2.990 dollar.
Kaross: Herrgårdsvagn.
Motor: V8 på 413 kubiktum.
Effekt: 340 hk.
Växellåda: Tryckknappsautomat (TorqueFlite).
Chassi: Självbärande kaross (första året).
Bromsar: Trumbromsar 12 tum runt om.
Hjul: Originalfälgar med tillhörande kapslar.
Däck: Radial 225/75 -14.
Lack: Lackerades senast 1990 i två
Chrysler-nyanser. Taket och halva
framskärmarna i färgen Plum Red
Metallic. Övriga karossen med
färgen Regent Ruby (maroon) med
mer metallic i.
Inredning: Omklädd till originalutförande av Cissi Swärdshammar.
Extra utrustning: Elektriskt manövrerad bakruta. Instegshandtags och fotstegsgummi (endast på 9 -passarerare), styr- och bromsservo, automatisk avbländning, bumper grille bar (krombåge på främre stötfångare), yttre backspeglar (vänster ställbar inifrån), stenskottsplåtar i främre och bakre hjulhus, takräcke, radio, RCA Victor skivspelare (kan laddas med 14 stycken 45-varvsinglar).
Tack till: Min bror som lackat bilen, min vän Dennis samt min mekarkompis=frun.
Stationsvagnens maskinrum fylls numera upp av en 413-motor. Original satt där en 318 som dock inte gick att rädda. Tomas har även bytt ut den manuella växellådan mot en TorqueFlite-automat.
SKOLTAXI
Anledningen till att Tomas stationsvagn ställdes av redan 1967 var att den ena bakre sidorutan hade slagits sönder när bilen var inlämnad för service.
– På den tiden var det så gott som omöjligt att få fram en ruta till en herrgårdsvagn, därför blev bilen stående. Jag köpte Plymouthen för 14.000 kronor och tänkte att det där med sidorutan skulle ordna sig med tiden.
Tomas och Monicas Plymouth såldes ny till en taxichaufför i Kalmar. Eftersom den är niositsig var den perfekt att skjutsa skolbarn med.
– Jag har på senare år träffat flera personer som har åkt med bilen. Skolbarnen tävlade visst om att få sitta i tredjesätet eftersom bakrutan manövreras elektiskt och knappen satt lättåtkomligt. Gissa om ungarna lekte med elfönsterhissen.
GRÖNTONADE RUTOR
Hur fick han då tag på den felande sidorutan?
– Jag fick kontakt med Lasse Strandheim i Jönköping som kände rätt personer i USA. Han hittade en ruta men när jag skulle hämta den upptäckte jag att den var gröntonad vilket inte min andra var. Hur löste man detta? Det gick ju inte att köra runt med två olika sidoglas.
– Som tur är har jag en bror som är billackerare. Han blandade till en grön candy och vips så var båda glasytorna i samma färg.
Det är just de gröntonade rutorna som ger bilen en personlig prägel.
– Vi har kört med bilen sedan 1986 och lärt känna massor med olk genom åren. Alla känner igen bilen och ibland hälsar folk som vi inte har någon aning om vilka de är, säger Monica med ett skratt.
TOMAS ABRAHAMSSON
Ort: Påryd, Småland.
Yrke: Verktygsmakare, reparatör.
Årsmodell: 1962.
Civilstånd: Gift med Monica, två
utflugna döttrar.
Första bilen: Dodge Dart GT 1963
2-dörrars Hardtop, köpt som 15-åring
och som blivit kvar i garaget.
I garaget: Plymouth Belvedere
Station Wagon 1960, Dodge Dart GT
1963, Dodge Dart 270 1964 4-dörrars
Sedan (frugans).
Läser gärna: Biltidningar.
MODELLBIL
Stationsvagnen är ganska rymlig, fäller man båda baksätena har man två och en halv meter lastutrymme.
– De första åren sov vi i bilen när vi åkte på träffar. När familjen växte skaffade vi en husvagn som lackades i samma färger som bilen, säger Monica.
På Power Big Meet i Västerås kom en tysk modellbilsentusiast fram till Tomas och Monica.
– Han gillade Plyman och frågade om han fick tillverka en likadan i mindre skala. Året därpå visade han upp sitt hantverk. Givetvis hade modellen gröntonade bakrutor, han trodde nog att det skulle vara så original.
EXTRA UTRUSTNING
Att få de båda bilarna i trafik igen har krävt mycket arbete samt en hel del jagande efter delar.
– Både Janne och jag har köpt mycket från CB Import i Gävle, Lasse Strandheim samt Chrysler-Baronen i Bettna när han levde, säger Tomas. Tyget i inredningen i stationsvagnen fick Tomas tag på för 20 år sedan.
– Det var en originaluppsättning som legat i en rulle sedan 1959. Den fick ersätta den min mamma tidigare hade sytt upp i galon och plysch.
LOKALA ENTREPRENÖRER
Bilarna har även fått en del extra utrustning genom åren.
– Vi har bland annat fått tag i krombågarna till de främre kofångarna, stenskottsskydd till framskärmarna samt skivspelare, inflikar Jan.
Furyns originalmotor gick att rädda medan stationsvagnen var sönderfrusen.
– Fick tag på en 413-maskin som fick ersätta 318-motorn. Den har precis som Jannes renoverats av företaget Prämboda Motor som höll till i Emmaboda, förklarar Tomas och tillägger att båda bilarna lackats av hans bror Stefan.
De två svensksålda Plymouthvagnarna har som nya onekligen levt i skilda världar, tagits ur trafik och slutligen hamnat hos rätt personer och renoverats. Utan dessa småländska entusiaster hade de båda bilarna inte kunnat fira sina 60-årsjubileum som infaller just i år.