The Coolest Cat i Town
Denna gång så kommer reportaget att handla lite om svensk Hot Rod nostalgi från början av 80 talet. Om hur det var att bygga en Rod alldeles i början när vi fick dom nya besiktnings reglerna genom SFRO.
Denna bil figurerade några gånger under dom åren i olika reportage, så därför kändes det helt rätt att 40 år efteråt göra en ny skrivelse om den. Denna Rod är om inte den första så en av dom första fyra som besiktades med dom nya reglerna, för den var med den första dagen som man gjorde en SFRO besiktning.
Som barn så var det de bästa man visste att åka ner till Macken och kolla vad som hände och eftersom de flesta mackarna låg efter E4 an som gick rätt igenom staden så passerade det rätt mycket fordon som var på genomresa. Det började söderifrån med GULF sen låg dom som ett pärlband genom staden. OK, Lilla BP, UNO-X, Stora BP, SHELL, NYNÄS och sist ESSO. Stora BP och ESSO var de mackar som låg närmast mitt hem och det var nog på stora BP som det mesta hände och det även där som raggarna höll till och skruvade med bilarna.
Men även på ESSO var det också lite ruljangs för där brukade ägaren son jobba. Han var en sån som man såg upp till och tyckte då han var en av dom stora tuffa grabbarna han var säkert en 16–17 år och åkte Yamaha 125a. Det brukade vara en hel del STORA GRABBAR där som åkte motorcykel och det tyckte man var häftigt. Vart fall där var man och sprang och fick klistermärken av honom på ESSO Gubben som var formad som en droppe olja. Kan tänka mig att dom blev trött på oss små grabbar ibland.
Efter några år sålde han 125 an och en Pontiac Trans am införskaffades, där efter blev det en 66a Nova som var väldigt fin. Nu börjar vi närma oss slutet av 70 talet och undertecknad började själv bli 15–16 år och då var inte dom här stora grabbarna lika stor längre åldersskillnaden var inte lika stor som när man själv var 7–8 år. Hur som haver den här grabben som jobbade på Esso vars föräldrar drev macken Hette och heter än i dag Stefan Fransson. Som så många andra motorintresserade ungdomar hade han ca 5 år tidigare varit på biografen Prisma och sett filmen Sista natten med gänget. Även han blev väl impad av alla 50 tals bilar och musiken, men det var nog John Millner och den gula 32a Forden som gjorde det största intrycket hos Fransson, så nu skulle det byggas Hot Rod.
Snacka om KOOL KILLE
Men att hitta delar till en Hot Rod för 45 år sedan var inte det lättaste, det blev många telefonsamtal mycket letande och frågande men trägen vinner. 1979 hittar Stefan en 32a ram i Kramfors som han åker upp och köper nu fattades bara …RESTEN. Även om han fått tag på en ram så var det inte mycket med den heller det var många timmar innan den var användbar.
Sen skulle det vara en kaross självklart en 5 fönsters cupe det åkte ju Miller! Nu gick det inte att uppbringa det utan det fick bli en Roadster kaross i stället hos Karl Ola Englund, inget han ångrar även om han byggde ett cupe tak till den senare. Men även den fodrade en massa jobb, för dom som aldrig hållit på med plast karosser kan nog inte föreställa sig hur mycket jobb det är innan den går att använda.
Mitt i allt byggande åkte han även på lungproblem och blev liggande hemma, tror ni han slutade bygga för det, knappast. När han låg hemma fick senior Fransson rycka in.
- Jag ringde till farsan på macken och sa ta mått på det och det sen låg man hemma och klippte till pappmallar till olika fästen till bland annat fram och bakvagn som andra kompisar skar ut i plåt till honom berättar Stefan. Vad det gäller Senior Gustav Fransson så var han även med vid tillverkningen av den snygga trä instrumenteringen. Även där stötte man på problem då den första brädan gjordes i Röd bok men den sprack då fick man göra en ny. Nu byggde ju Stefan inte bara rodden och den blev klar, HAN BYGGDE ÄVEN OM DEN under byggtiden. För först så Hade han en originalframaxel som han utgick ifrån och byggde efter, men när en kompis hade en Superbell axel som han insåg att det inte skulle bli något av köpte Stefan den och började då bygga om framvagnen efter den i stället.
Bakaxeln skulle om det hade funnits pengar kromats, nu fick det bli rödmålning i stället. Så härligt att se i dag typiskt 80 tal.
Det var som sagt många egna lösningar på detta bygge och Stefan har verkligen öga inte bara för funktion utan även för design, det skall vara snyggt också. Ett exempel som även det blev ”Made by Fransson” är den kromade koniska hylsan över rattstången. Nu är detta över 40 år sedan så det är preskriberat i dag, men när han en gång besökte sjukhuset såg han att dom hade blomvaser med en helt rätt diameter på för att passa på en 32a Ford.
En vän till honom smusslade helt sonika under ett nattpass ut en av dessa vaser, så någon avdelning på Hudiksvalls sjukhus är sen dess en blomvas kort.
Dubbla fyrisar på ett High Rice insug i en Roadster. Det är bara dom som vet vad det handlar om som fattar.
Här visar Stefan den egen tillverkade 4-linken och Headerserna
Man är inte lika smidig i dag som när man var 20.
Han låg verkligen i som man säger under dom här åren flitens lampa lyste som oftast i tvätthallen på Esso macken. En kompis hade åkt till jobbet en morgon då lyste det i garaget, när han åkte hem lyste det, senare samma kväll åker samma kille till Stockholm för att köpa en bil då lyste det, när han på nattsidan kommer hem från Stockholm med en nyinköpt bil DÅ LYSTE DET! Då stannade han till vid macken rev upp garageporten och tittade på Stefan och skrattande sa NU FÅR DU FAN GE DIG. Men arbetet gav resultat efter ca 2 år var bilen färdig för provkörning och allt fungerade klockrent, en skön känsla kan man tänka sig.
Nu är det så här att det är inte vem som helst som bygger en Hot Rod det ska ni veta. Det är många som börjat men sen har det någonstans på vägen kroknat. Det gäller att först o främst ha tålamodet och uthålligheten, sen behövs att man är relativt kunnig inom många områden och även idérik. Att sen ha ett skapligt kompis gäng omkring sig är heller ingen nackdel när vissa saker skall tillverkas. För hur det än är så kan man tycka att det där fixar jag eller det där är väl ingen större match, men har man inte alla maskiner som behövs eller den rätta kunskapen eller framför allt UTHÅLLIGHETEN så kan det bli lite kämpigt ibland. Det här med att få lite mått och sen tillverka sakerna låter väl enkelt, men hur många har tex. Byggt en egen 4-link, plastat ihop och förstyvt en roadster kaross som är lika stabil som en presenning från Biltema, satt upp en bakaxel i en svarv och kortat den och även drivaxlarna, hur många vet hur man får till rätta styrvinklar med Ackermans principen, mm mm när man är dryga 20 år och dessutom får till det ”SUPER SNYGGT”!
Avslöjad! Här har vi blomvasen från Hudiksvalls sjukhus.
Det är inte helt fel att åka 32a Roadster en solig sensommardag.
Här har vi trä instrumentbrädan som pappa Gustav tillverkade
Nu skall ni tänka på att 1979 hade vi inte ännu något SFRO, det gick inte att besikta en Hot Rod i Sverige. Men tack vare bland annat Sture Torngren och Göran Ambell och ett enorm arbete fick vi 1982 igenom så det efter 12 år gick att bygga en egen bil igen även för privatpersoner och få den registrerad. Men det låg ännu några år bort så när vår vän påbörjade sitt bygge låg tankarna på att lastbilsregistrera den då det var lättare regler för den typen av fordon.
Det var det ju även som så att på den tiden fanns det inget som hette Internet och det framför allt inget GOOGLE, utan man fick leta upp allting i olika uppslagsverk. Uppslagsverken i fråga bestod av framför allt amerikanska motortidningar även om vi hade både Wheels, Power, Colorod och Start & Speed som svenska motorblaskor så var det inte allt för mycket info man fick där hur man byggde en Hot Rod. Det hade väl även att göra med att även dessa tidningars redaktörer förutom Torngren o Ambell på Wheels inte hade så mycket kunskap om detta ämne.
När det inte finns så mycket att köpa och det inte finns så många att fråga så fick det bli många egna lösningar på bygget, vilket i detta fall inte försämrade det hela på något vis. Det spelade ju även roll att det inte fanns något överflöd i en pengasäck att ösa ur heller så det gällde att vända på slantarna med diverse bra lösningar.
Stefan har gjort en lyft i garaget så han kan lyfta av taket själv.
Som Hudiksvalls bo var man mäkta stolt när denna tidning kom ut.
Den är bara så frän
När detta uppslag fanns i Bilsport tyckte man att det var skitfränt ”Bild från Bilsport”
Så här såg det ofta ut i början av 80 talet på Esso macken. Här var det bara 1 förgasare på den också.
Stefan hade ändå EN amerikansk firma som han kunde köpa lite delar i från, för som sagt det fanns inget internet att söka i så då var det inte så lätt att hitta amerikanska firmor. Den firman hette The Deuce Factory och han beställde deras katalog med delar för att bygga en Hot Rod. Nu var det som sagt inte det billigaste delarna och sen nästa grej, när man skulle RINGA till USA var inte det de billigaste heller. Många saker här som dom som inte var med på den tiden förstår hur det var samtidigt har man själv nästan glömt bort hur omständligt allting var.
En rolig grej som han berättar är hur överraskad dom blev på firman att någon ringde från Sverige. Han hörde hur dom skrek i bakgrunden They calling from SWEDEN! Samtidigt som man hörde hur det tickade i telefonen och man förstod att detta samtal blir inte billigt. Det var framför allt några delar till framvagnen som handlades från denna firma, men inte allt, ta till exempel 4-linken. Göran Ambell hade köpt en sådan i USA den tog han mått på och skickade till Stefan som sen gjorde en egen, det var lika med stötdämparfästena dom blev också Home Made.
En annan rolig grej som han berättar är när han skulle ha headers så fanns det en modell där rören lutade bakåt vilket Stefan inte tyckte var det snyggaste. Han fick då reda på att en firma i Gävle skulle kunna ta hem en annan modell, men då det drog ut på tiden fick det bli som vanligt man gör det själv. När han skulle ner och lämna in headerserna på kromning svängde han in till firman i Gävle och sa att jag struntar i det där jag gjorde egna. Dom måste vi få se sa dom på firman, dom blev något impad när dom fick se dom kan ja lova skrattar Stefan.
Det Roliga med denna Rod är att det är i stort sett ingenting gjort på den sedan 80 talet, den ser i ut som den gjorde då. Samtidigt är det ingen bil som skäms för sig på något vis, den är tidlös. Med andra ord så var den helt rätt då och den är helt rätt i dag. När man nu en sensommardag står och kikar denna Rod och blir imponerad av detta bygge inser man att man ser upp till denna grabb även i dag, precis som man gjorde för 50 år sedan när man cyklade ner till macken och fick klistergubbar av honom.
En tidig bild inget hög res insug vita grenrör och vita sidepipes men Stefan har sin klassiska USA inspirerande skinnhuva på sig.
Va fan vill du? Ha Ha