Wilhelm Svärdshammar är så gott som född in i USAbilshobbyn.
När han var 15 år fick han en gammal Chevapickis av sin pappa. Projektet blossade upp men lades snart på is. För tre år sedan tog allting fart på riktigt och i våren 2018 kunde ”Wille” premiärvisa sin förädlade 57:a på Elmia där han fick beröm från flera kända bilbyggare.
Allting bör jade 2010 då Nybrokillen Wille Svärdshammar fick en Cheva Stepside -57 att plocka med som fritidssyssla.
Det här med moped och A-traktor var inget som lockade den 15-årige smålänningen.
– Nä, bil skulle det vara. Var uppe hos Hasse Hudson i Hallstavik och hämtade pickisen. Den såg för jäklig ut men var ett bra objekt som rullat i Kalifornien sedan ny, minns Wille som idag hunnit bli 23 år.
Direkt efter hemkomst skruvades bilen ned i sina minsta beståndsdelar och buckliga samt rostiga partier byttes ut – svetsa kunde Wille sedan tidigare så det var inga problem.
FRÅN NOVA
Snart hade Wille köpt på sig både framvagn och en 10-bultad bakaxel från en Chevy Nova.
– Väljer man en från 1975 eller nyare så får man dessutom styrsnäckan placerad långt fram vilket ger mer plats i motorutrymmet.
RENSAD TORPED
Bland annat var vänsterdörren så misshandlad att hela dörrspegeln fick bytas. Även en bit av hytten fick ny frisk plåt.
– En kul grej var hålet för panoramabakrutan som man hade lagt igen med en stor aluminiumplåt.
Den hade popnitats fast varefter man sågat ut ett litet fönster för att få bakåtsikt.
När Wille hade tagit bort allt spackel samt lagt igen hålen efter nitarna var det bara att beställa en ny bakruta som satt som handen i handsken.
Han passade också på att rensa torpedväggen eftersom en ny drivlina stod på önskelistan.
Även instrumentbrädan inne i kupéutrymmet städades från askkoppar, reglage och annat onödigt.
AVSTANNAT PROJEKT
Andra bilprojekt kom emellan och Chevan hamnade i skymundan under en period.
– Det stod väl still i ungefär tre år sedan var det ”all in”, säger Wille som hade en ganska glasklar plan på hur Chevan skulle se ut när den var färdig.
Ett modernare chassi var en del av planen.
– Hade tänkt mig en Camaroframvagn men på Power Meet i Emmaboda träffade jag en pickis-ägare som använt en subframe från en Nova från 70-talet. Enligt honom hade den exakt samma bredd som de gamla lastbilarna. Camaro-framvagnen är däremot bredare och kräver mer jobb för att den ska passa.
Så här såg Chevan ut när Wille köpte den av Hasse Hudson i Hallstavik 2010.
Wille har med Jocke Kants hjälp gjort allt underarbete inför lackering.
Även rattstången togs från samma donatorvagn medan röret runt den är från 1957.
– Det blev ett hopkok eftersom jag ville ha kvar rattkryckan till växelväljaren. Däremot slängde jag Nova-ratten, den var skitful.
Hittade en mycket stiligare från 1953 års Bel Air som passade i splinsen.
SKARVAD RAM
Nu hade bilprojektet flyttats till mer ändamålsenliga lokaler. Nämligen CJ’s Interior & Speedshop som drivs av paret Cissi Swärdshammar och Jocke Kant.
– Jodå, syrran är ju duktig på inredningar och Jocke lovade att lackera bilen åt mig. Så där fortsatte jag med chassiarbetet och
skarvningen av Nova-framvagnen i originalramen som jag hade
kapat ungefär vid torpedväggen.
För att få den nya ramdelen på rätt plats krävdes ett omfattande
mätande och provmonterande.
Eftersom den var en millimeter smalare än 57:ans var det bara att
skjuta in den en bit i den gamla ramen och svetsa samman.
– Det var av och på med fronten ett antal gånger innan framhjulen var centrerade under framskärmarna, minns Wille.
Originalsoffan innan den försågs med ny stoppning och klädsel. Cissi byggde nya, skålade sittdynor av polyeter.
SKIVOR RUNT OM
Nu hade den gamla pickisen fått moderna bärarmar, styrsnäcka samt skivbromsar. Så nu återstod akterpartiet.
En komplett sats med skivor, ok, huvudbromscylinder, servo och handbromsvajrar beställdes från USA.
– Hade ju redan Novans ok och skivor fram men de byttes ut mot betydligt större doningar samtidigt som jag nu även fick skivbromsar bak.
I satsen ingick även ”dropspindlar” så nu ligger bilen något närmare asfalten än tidigare.
HÄNGANDE PEDALER
Nästa steg blev att få till ett pedalställ
som kunde lira ihop med den nya huvudcylindern som skulle monteras på utsidan av torpedväggen.
– Original satt pedalerna mot golvet. Jag ersatte med en hängande variant från en Cheva -81.
Den bultades delvis i torpeden och delvis i rattstångsfästet bakom instrumentpanelen. Därefter kunde jag montera servo och huvudcylinder i motorutrymmet.
Nu kunde även motorn sättas på plats och tack vare framaxelbalken från Nova hamnade maskinen lite längre fram än originalet.
– Det blev mer luft mellan fördelare och torpedvägg. Däremot fick jag skippa fläkten då den annars skulle nudda kylaren. Fick bli en elektrisk fläkt i stället.
Den självlysande gröna färgen är
från Ford Focus RS men Wille har mixat om den lite grann.
– Tänkte först ha bilen solid röd men ångrade mig när jag såg den här gröna på en färgkarta. Grundade bilen först i en enhetlig ljusgrå nyans innan vi öste på med basen. Det gick åt åtta liter plus en massa klarlack.
Även en del lister samt stötfångare och grill och fått en omgång med färgsprutan. Där föll valet på vanlig blanksvart.
KLAR TILL ELMIA
Färgtemat i bygget har varit grönt och svart vilket även går igen invändigt.Trots att Wille har en storasyster som är en av landets bästa sadelmakare så blev det ingen förtur i kön precis.
– Jag fick vänta som alla andra och påsken närmade sig med stormsteg …
Tillsammans bestämde de att det skulle bli svart alcantara med gröna sömmar och diamantmönster i säte, innertak samt solskydd.
– Vi har använt originalsoffan men klätt med ny säckväv och matta innan vi skar ut de skålade sitsarna i polyeter.
Som vanligt blev allt klart dagarna före Custom Motor Show där Wille fick mycket beröm för sitt bygge.
Vad blir nästa projekt tro?
Interiören går i svart och grönt precis som resten av bilen. Valet föll på svart vinyl samt alcantara-mocka som fått diamantmönster.
Willes syster Cissi är en av landets duktigaste sadelmakare.
Även innertak och solskydd har samma design som soffan.
